del 5...
Jag gick med snabba steg förbi, tänkte inte fråga om skjuts.
Ute.
Jag började gå.
Det började regna.
Kan det bli värre?
Svar; Ja, det kan de. Om det börjar spöregna, vilket de nu gjorde.
Mina convers! De blir ju helt förstörda!
”Tjenare bruden! Vart har du killen din då?”, Alicia kom springande med ett gult paraply i handen från ingången till stationen. Nej, inte börja rodna nu. ” Tjatja! Jonas menar du? Äh, han hänger väl med Filippa och Andreas, eller nån.”.
Man skulle kunna tro att Andreas och Jonas är gifta, så mycket som de hänger med varann.
Och Filippa följer med Jonas exakt över allt vart han än går.
Kan den dumma blondinen inte bara fatta att han (och alla andra) tycker att hon är as jobbig?
Yes, blondin var ordet, och hon är verkligen BLOND.
” Aha, jag förstår. Avundsjuk, vah?”, Alicia höjde de piercade ögonbrynet.
” Jag? Nej, den där blivande Hollywood frun har ändå ingen chans på honom.”
Jag skrattar till och ställer mig under hennes ovanligt stora paraply.
Vi fortsätter prata medans vi går mot bron- hon bor efter vägen, mittemot Andreas.
” Hur går de för dig då? Med Jocke?”, lägger jag till.
Alicia och Jocke har vart tillsammans i snart ett och ett halvt år.
Han är ett år äldre Alicia och går ut Bygg i år på Kattegatts gymnasiet här i Halmstad.
Jocke är en schyst kille, han bor med sin pappa bara några kvarter härifrån.
Hans mamma vet jag inte mycket om.
Alicia sa nån gång att hon flyttat tillbaka till sitt hemland, Österrike, mer vet jag inte.
” Tänk för att han faktiskt kommer över ikväll. Ja, han flyttar på lördag.”
Jocke har köpt en lägenhet i Malmö, när han fick arbete på ett måleri inne i stan där.
” Du kan ju komma förbi vid 18.00, så hinner du också träffa honom innan han åker. Vi bjuder på middag”, la hon till. Jag nickade, och vi fortsatte gå.
” Du tror inte du skulle kunna skynda dig lite?!?” , skrek jag genom toalettdörren till Daniella som nu varit där i säkert två timmar.
” Ta det lugnt. Vissa vill faktiskt se bra ut.” Låset vrids om och ut kommer en vinglande barbiedocka på 10 centimeter stilettklackar.
” Så, hur ser jag ut?”, säger Daniella samtidigt som hon tar fram en fickspegel och ett ljusrosa läppstift ur sin fejk- Prada- handväska. ”Mhm, de är jätte snyggt, flytta på dig.” Barbiedockan släpper blicken från sin egen spegelbild och kollar ner på mig, ” Åhå, vad är det jag ser? Har min lillasyster en kjol på sig?”
Vid ordet kjol, tar hon fram ett av hennes väl manikyrerade fingrar och pekar på min korta svarta slitna jeanskjol. Förutom kjolen hade jag tagit på mig en röd T-shirt med The Subways på och svarta boots. Jag skulle ju faktiskt på middag.
Hon flyttade på sig och jag hann inte mer än gå in och fixa håret lite innan morsan ropade att jag skulle svara i telefonen.
Jag gick ner och tog luren, ” Lo”. ” Tjänare tjänare, Alicia här. Jo du jag tänkte att skulle inte du kunna ta med dig nån, så blir vi fler? Vem som helst, kanske inte Daniella precis...”, Det var lugnt ingen gillade henne, förutom Ludvig som hon uppenbarligen skulle träffa nu.
Jag tänkte efter ett tag, men eftersom att jag bara har en vän, Alicia, så blev det lite svårt. ” Men hur som helst, du kommer sen?”, Jag svarade att de är klart att jag gör och sen sa vi hejdå.
