Skräphögen

"...Omitted, all the voyage of their life is bound in shallows and in miseries. On such a full sea are we now afloat, and we must take the current when it serves, or lose our ventures", så sa han.

Jag fick inte fram ett ljud, bara fortsatte att se på honom. Han måste ha trott att jag var knäpp. "Ehm ja, det är ett citat ur boken. Den vi ska läsa, du vet?" Inget svar. "Jag läste den förra året. Den är rätt bra faktiskt, jag lovar", fortsatte han. Jag fick fram ett som-om-jag-bryr-mig-"okej". Det är väl klart att han läst den. Säg mig, finns det något han inte gjort? Något han inte kan? Alla prinsessor hade svimmat om han pratat med dom. Ärligt talat var läraren tvungen att dra lott om vem som skulle få göra ett bokarbete med honom. The new guy. Tyvärr blev det ingen mindre än jag själv. Precis som i typiska fjortis-filmer. Varför är jag så skeptisk till allt det här? Han är ju snygg. Borde inte jag vara överlycklig? Nej, för ingenting kommer sluta som i filmerna. Tjej nr 1 blir tillsammans med killen. Killen blir kär i tjej nr 2. Killen dumpar tjej nr 1. Tjej nr 2 och killen blir tillsammans. Någonting händer. Killen gör slut med tjejen. Någonting händer igen. Killen och tjejen är lyckligare än någonsin... Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. För allt är bara en stor lögn. Det var iallafall vad jag trodde.

Veckorna gick, han försökte få mig att läsa boken med snälla-bara-en-sida-till-metoden tills jag tog tag i saken och läste en sida. Två sidor... ett kapitel... sju kapitel...

Till slut ställde jag mig själv frågan: Vad är det för fel med att leva som dom i filmerna?

Det var så det gick till när jag för första gången blev kär.
I en bok.