Skräphögen

(Inget ur novellen. oväntat?)

Han gick närmare mig och la försiktigt sina händer på mina axlar. Andas, tänkte jag för mig själv, det här kommer att gå bra bara kom ihåg att andas. Han stod nu bara någon centimeter bort och såg ner på mig med sina mörkgrå ögon. Och här stod jag som en idiot. Vad skulle jag göra? Andas. Våra tungor möttes. Utan att jag hade någon kontroll om mina armar så la dom sig runt honom. Han flyttade ner sina armar så att han höll om min midja. Han släppte taget, backade och såg på mig med en osäker men ändå lycklig blick och sa: Såå... är du min flickvän eller nåt nu? När han sa de där orden kollade han först generat ner i marken men tog sedan mod till sig och sökte sakta med blicken efter min. Flickvän. Joels flickvän. Orden smakade bra på tungan. ”Ja, ja jag hoppas det. Om du vill.” Han sken upp så där på sitt lilla gulliga vis. Sedan sa han som för sig själv ”Wow. Hon sa ja, oj. Wow!”.

/$

Skinnklädda punkrockar killars musik förstör grannarnas trevliga kafferep, dragspels spelande och räkningen av de dagliga intagen utav tabletter. Rock, rock, rock, rock, rock 'N' roll high school! Sjuttiotalet är tillbaka med allt som där hör till! Historieböckernas sidor om Ludvig II rivs ut och The Ramones dyker upp på bilderna!

Tiden backar ytterligare några år, välkommen sextiotalet! Killarna slänger iväg problemlösningarna, hämtar gitarrerna, trumpinnarna, mikrofonen och springer iväg mot aulan! Tjejerna skriker sig hesa I försök att sjunga I kapp den snygga sångaren, “Ive got no kick against modern jazz...”. En sekunds ögonkontakt med basisten, en slängkyss och hon svimmar. “...unless they try to play it too darn fast and change the beauty of the melody. Until they sound just like a symphony. That's why I go for that rock and roll music...”.

Mot kvällen byts skolans aula ut mot Folketshus och bandet kör några gamla favoriter. Vart är cigaretterna? Mer än hälften av ungdomarna söker sig ut ur den högljudda lokalen mot -20 graders kyla. ”One, two, three O'clock, four O'clock rock...” På tal om klockan, den börjar närma sig 21.00. Bakom okända söta pojkars mopeder, mitt i vintern, bär det av hem mot de svart/vita teveapparaterna där Elvis Presley sänds live om en kvart! ”Well it's one for the money, two for the show, three to get ready now go cat go! But don't you step on my blue suede shoes!” Ännu mera hest skrikande, rökhosta mitt i allt och ännu mera skrik som tydligen ska likna låttexten. Flera timmar och cigaretter senare står alla framför sina speglar, killar som tjejer. Skolbussen tutar ilsket utanför och... Jag vaknar. Helvete!