En text om sockervadd och hinderbanor

Eftersom jag alltid är så negativ så tyckte jag att det behövdes en förändring. Denna text har ingenting men "den för långa novellen" att göra. Nå, hur som helst här är den:

Det känns som om jag svävar. Mina fötter lyfter från den gropiga asfalten under mig! Det slår om till grönt och jag måste bromsa in och hoppa ner från mitt lilla moln av sockervadd. Bilarna susar förbi mig som om den enda hastigheten som fanns var 120 km/h. Jag hinner spegla mig i en silvrig liten golf innan den flugit förbi mig. Allt jag hann se var ett solbränt ansikte med ljusa fräknar och två ljusblå ögon i mitten. De smultron rosa läpparna som formats till en båge och de blonda långa håret som lysts upp av solens strålar. Räcker inte det?

En Mercedes kör för nära kanten och jag måste ta ett steg bakåt. Plask! Vattenpölen som precis gjort sin röst hörd såg även till så att mina körsbärsröda skor blev alldeles genomvåta. Ändå kommer inte en enda ond tanke upp i min hjärna. Jag bara ler ännu mer. Än har trafikljuset inte blivit grönt som sommaren men jag tar mig lätt igenom havet av bilar som om det vore en hinderbana.



 //Baakomtuppen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0