Del 2, om vi kan kalla den så tills vidare ;)
Pip. Pip. Pip. Piiiiip!
-Jävla väckarklocka...
Varför är sängen alltid så skön på morgonen? Speciellt 08.00. Varför denna skola?
Vi lär oss absolut ingenting nå mer nu för tiden.
Jag började resa mig upp ur min varma säng. Tog på mig kläderna som låg på stolen och som jag noga valt ut kvällen innan; Ett par slitna svarta jeans, långärmad mörkgrön tröja, en svart T-shirt med Plan Three på och ett nitbälte. Tog min axelväska från kroken på min mörkgrå målade fondvägg och gick ner för trappan.
Det är en lång trappa, 21 steg, jag har räknat.
Jag gick in i köket, öppnade kylskåpet och tog ut smöret. Det var iallafall det jag hade gjort om det funnits smör där, men det gjorde de inte. Ingen frukost idag heller- inte för att jag bryr mig, jag kan ändå inte nästan äta något på morgonen.
-Det där tänker du väl ändå inte ha på dig?, Daniella var på väg ner för trappan i sina sockersöta kläder, men stannade när hon såg mig.
Jag orkade inte svara.
Orkade inte bry mig.
Vad är det egentligen för en fråga? Hon ser ju att jag har tagit på mig det, så varför skulle jag då gå upp igen och byta om?
-Hallå? Jag pratar med dig.
-Jag vet det.
-Då vet du säkert också om att apor bor i djungeln?
-Ja, så varför är inte du där då?
-Vah? Jag.. åh!
Jag börjar gå ut genom dörröppningen till hallen när pappa kommer in. Han har redan börjat läsa de rosa sidorna- sporten- i morgonens tidning. ” God morgon, gumman! Ska du redan till sk... Men du behöver väl ändå inte ha så där mycket...ehm... smink?”. ” Det heter kajal. K. A. J. A. L. Och ja, jag ska gå. Hejdå!”
Det är lika att ta cykeln, det är ändå ”bara” 3-4 kilometer till skolan. Daniella kommer iallafall inte skjutsa mig, hennes- pinsamma- 16- åriga- lillasyster. Men det är sånt man får leva med här i livet. Alla kan inte vara perfekta.
