Oh lala...

(Inget ur novellen. oväntat?)

Han gick närmare mig och la försiktigt sina händer på mina axlar. Andas, tänkte jag för mig själv, det här kommer att gå bra bara kom ihåg att andas. Han stod nu bara någon centimeter bort och såg ner på mig med sina mörkgrå ögon. Och här stod jag som en idiot. Vad skulle jag göra? Andas. Våra tungor möttes. Utan att jag hade någon kontroll om mina armar så la dom sig runt honom. Han flyttade ner sina armar så att han höll om min midja. Han släppte taget, backade och såg på mig med en osäker men ändå lycklig blick och sa: Såå... är du min flickvän eller nåt nu? När han sa de där orden kollade han först generat ner i marken men tog sedan mod till sig och sökte sakta med blicken efter min. Flickvän. Joels flickvän. Orden smakade bra på tungan. ”Ja, ja jag hoppas det. Om du vill.” Han sken upp så där på sitt lilla gulliga vis. Sedan sa han som för sig själv ”Wow. Hon sa ja, oj. Wow!”.

/$


Kommentarer
Postat av: yes.

Åh, vad jag diggar dej Sara,

Dina bokstäver är underbara

Kom ihåg att alla texter spara,

Så blir du författare, vänta bara! :)

2011-07-05 @ 00:32:27
URL: http://mittimellanbarn.blogg.se/
Postat av: yes.

Åh, vad jag diggar dej Sara,

Dina bokstäver är underbara

Kom ihåg att alla texter spara,

Så blir du författare, vänta bara! :)

2011-07-05 @ 00:33:13
URL: http://mittimellanbarn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0