Skräphögen

Texas, Ludvig och Nicole kom emot mig i korridorren på väg mot klassrummet och Ludvig hostade fram ett ”Emo”, just när de gick förbi mig. Jag vände mig om och skrek ” Jävla rikemansbarn!” och tur som man har råkar rektor Persson sticka ut huvudet ur sitt arbetsrum. Kvarsittning.

Skolan slutade för dagen och jag gick till klassrummet där vi skulle sitta i en timme. Drog ut en stol, hängde jackan över ryggstödet på stolen och tog fram Julius Caesar ur väskan.

Jag blickade ut över rummet, vi var ganska många som gjort rektorn besviken idag. Johannes satt en bit bort vid fönstret, undra vad han – MVG barnet- lyckats göra? Han kanske bara stannar kvar och pluggar i kapp nått han inte kunnat under hans förkylning förra veckan.

Där längst fram sitter prinsessorna Leila och Josefine med varsin nagelfil och senaste numret av Elle. Här pågrund av cat fight kanske?

Bredvid dem sitter så klart Ludvig och skryter om hur packad han var förra helgen.

Längst bak sitter de ett gäng killar från 3:an som alltid är här, när jag är här iallafall.

Och Gud vet vad dem gjort.

Jag öppnar boken och hinner kanske läsa 2-3 kapitel när dörren öppnas och in kommer Jonas.

Han ser lite bekymrad ut men lyser upp när han ser mig.

Han nickar mot mig och jag nickar tillbaka. Sen sätter han sig grensle över stolen framför mig.

” Det ges en ebb och flod i människors öden”. Jag hoppar till lite över de plötsliga ljudet så nära mig, och ser frågande på honom. ” Ja, alltså det är ett citat från boken du läser. Jag har också läst den, förra året. Dock var det där de enda som fastna. ” Eh...Jahaa, jag har inte hunnit så långt än”, Mina kinder blir alldeles heta och jag låtsas fortsätta läsa boken.

Fast egentligen väntar jag på att han ska säga något mer, det gör han också; ” Hur kommer det sig att du är här, kvar på skolan?”, Han tittar nyfiket på mig. ” Äh, skrek bara jävla rikemansbarn åt Ludvig”. ” Åhå, Ludvig, den stackarn”, Nu ler han stort.

• Och du själv då? Vad har du gjort för att hamna här?

• Nja. Jag, Andreas och några andra från laget tänkte bara skoja med lärarna i personalrummet.

• Smällare, va?

• Jajamen. Haha, fan vad dom hoppa till!

Nu skrattar han och jag kollar roat på. ” Hör ni, där bak! Det här är en kvarsittning inte roliga timmen!”, rektorn skrek högt från dörröppningen där han stod.

Jonas vände sig framåt och satte benen i kors på bänken, tog fram sin bok- jag kunde inte se här bakifrån vad han läste- och började läsa.

Jag fortsatte också att trava mig igenom min bok av William Shakespeare men då och då for blicken upp längs hans rygg.

Tre...två...ett. ” Ni kan gå nu”. När man för en gångs skull vill sitta kvar ska man gå.

Typiskt, inte sant?

Det var tomt i korridorren förutom Ludvig som stod en bit bort och hångla med...min syster?!
Livet blir bara bättre och bättre.

 Ska han komma och fira jul nu med oss, eller?









Det var allt men mer kommer det nog, kanske, om jag orkar.


/Löööve you!